Reviews on Grease 2 (1982)
Films - (Unknown) - added 2011-02-05 kl. 04:37, 1855 visits.
Review
| Reviewed: | 2004-05-14 kl. 05:07 |
| Grade: | G+ |
Istället för att göra en direkt sunkig kassako till uppföljare på succéoriginalet har man här försökt att göra en värdig fortsättning. Det är ny termin på Rydell Highschool och skolan pumpas full med såväl nya ansikten som gamla. Mest nya, för man har inte lyckats få med varken Travolta (Danny) eller Olivia Newton-John (Sandy), vilket självklart är en besvikelse. I dess ställen har man Michelle Pfeiffer som Stephanie och någon man inte riktigt vet namnet på som Danny-kopian.
Det skumma är att man genom hela filmen tror att de har försökt hitta ersättare för Danny och Sandy, men när man sedan ögnar igenom rollistan så inser man att både Danny och Sandy gått ur skolan och det är nya tuppar och höns saken gäller. Grease 2 handlar kort och gott om en ny engelsk student på Rydell High som måste bevisa för T-Birdsledaren (då Danny, nu den nya jeppen) att han passar in i T-birdgänget, för Stephanie (den nya Sandy) vill bara ha en tuff motorcykelkille. Okej, vi har alltså bytt ut 50-talsbilarna mot motorcyklar, ingen av de två huvudpersonerna syns i uppföljaren och det verkar inte som om varken regissören eller manusförfattarna är desamma. Frågan är, suger denna film? Svaret måste bli nej.
Trots allt nytt och att alla rykten om att denna film skulle vara värdelös visar filmen själv upp ett annat ansikte. Grease 1 byggde mycket på musikalerna, så även Grease 2. Låtarna är ofta mycket nära vad Grease 1 visade upp, om än ibland nästan i samma klass som i Grease 1 om man kisar lite. Till det negativa hör att fjantandet ramlat in i Grease. Försök till plumpa (som vanligt inte roliga) scener dyker upp ibland i början, men håller man bara andan så försvinner dessa mer och mer ju mer filmen lider. Sen kan man undra vad de moderna cyklarna gör utanför matsalen/fiket, runt 01:22:00?
Man gör förstås missar. Mer missar är den stereotypa tönten man tagit med - killen i stora glasögon, mesrutig tröja, kortklippt och utan image. Han används aldrig riktigt under filmens gång utan är bara en bakgrundsfigur. Vad han gör där kan man fråga sig, ska någon kunna identifiera sig med personen i fråga och bli ledsen över sin egen existens, eller vad gäller saken? Eller tror man sig ha tagit med för läckra personer och vill få balans? I så fall kan de lugna ner sig, i Grease 2 finns inte mycket snyggt folk.
Den enda som står sig exemplariskt är den engelska debutanten Michael (spelad av Maxwell Caulfield), som redan från början är en flickfångare med vad som måste vara manligt babyface och en basröst avlad från Elvis. Här har man gått för långt. Maxwell är för bra för sin roll. Han ska komma in som engelsk nybörjarfjolla, vara ensam och ute och jobba sig till toppen som en hjälte. Men han börjar inte från golvet som han borde, hans image låter honom tjyvstarta från en bokhylla högt upp. Kort sagt, killen är en oslagbar vinnare, det inser man direkt när man ser honom och hör hans röst.
Den nya Danny är ju som bekant inte snäll längre, utan en rival och därmed den som ska förlora, vilket gör det ganska förklarligt varför man inte har gjort manuset så Travolta spelade honom. Han ville helt enkelt inte förstöra sitt goda rykte, alternativt ville han inte vara med alls vilket gav manusförfattarna totalt fria händer, och de låter köra den förra huvudpersonen i botten. Okej, det handlar inte om Danny, det är nya personer, men både Stephanie och den nye jeppen passar in som Sandy och Danny så bra att det måste vara uttänkt att man ska associera dem. Sammanfattningsvis är inte Grease 2 en dålig film. Det är inte en Grease 1, men det är ett hoppfullt försök och bör bli respekterat som ett sådant. Godkänt med plus.
Search on IMDB Filmtipset Rotten Tomatoes
