Reviews on What A Girl Wants (2003)
Films - (Unknown) - added 2011-02-05 kl. 04:37, 1293 visits.
Review
| Reviewed: | 2004-07-08 kl. 03:08 |
| Grade: | VG |
Om den amerikanska flickan Daphne (spelad av Amanda Bynes) som lever med sin mamma och saknar sin pappa, som tycks vara ganska spårlöst försvunnen. Hon drar till London för att där finna att farsan är en engelsk lord som försöker vinna presidentvalet där.
Filmen är dugligt charmig tack vare att Daphne är ganska söt, om man kisar lite.
Men alldeles för förutsägbar på flera ställen, så som den onde styvsystern som ska förstöra och modevisningsjuryns betyg på Daphnes kläder. För självklart kommer hon ut på scenen av misstag och får 10 poäng av dessa annars uttråkade engelska grabbar.
Sen kan man spekulera över Daphne som tonårstjej i övrigt, ibland beter hon sig som en tolvåring och inte en på sjutton. Antagligen för att man verkligen vill markera att hon är en brutal förändring för farsan och hans liv.
Något man faktiskt ler åt i den här filmen och som nog är sevärt är den snälla tantens lerduveskjutande, samtidigt som hon snackar med Daphne - för hon träffar inte lerduvor utan annat. Egentligen, det Daphne gör mest i den här filmen är att le. Så fort det finns en chans ler vi lite. Fånigt, men det går hem dugligt.
Taglinen "Why are you trying to fit in, when you're born to stand out" känns malplacerad, tjejen försöker bara passa in i kanske 5-10 minuter innan killen rapar ur sig denna mening. Hon står ut i hela filmen fram till detta tillfälle, det är ju det som är meningen.
Vidare går farsan ut på medelålderskris och röjer med sin nyvunna dotter. Och förlorar röster i presidentvalet och kommer tillbaka och säger att HON måste skärpa sig. Bullshitmanus, det är ju han som måste förändra sig. Hon är högst normal som tonårsdotter, om än lite barnslig då kanske. Och svängarna kring killen som surar till sig känns alltför hårda, bara för att hon nekar en enda konsert eller träff behöver han ju inte dumpa henne. Svängen kring hennes plötsliga flyttande känns inte heller riktigt tight.
Ja, grattis, vi har hittat något att pumpa upp ett klimax mot. Vi måste ha en konflikt, annars ingen film - visst. Men det skumma med den här filmen, så väl som flera andra filmer, är att den nog hade gått bra utan den stora slutkonflikten som måste lösas.
Men konflikten i det här fallet gör faktiskt filmen bättre. Faktum är att den här till sin början fåniga komedin blir ganska känslosam. Och filmen har dessutom ett ganska snyggt 1980-talstypsnitt på intro- och extrotexterna, främst introt.
Trots att man kanske inte tror att en story om en tjej som finner sin farsa som en engelsk lord skulle vara särskilt sevärd, är den här filmen faktiskt det - mycket tack vare Daphnes läppglansiga leende. Väl godkänd.
Search on IMDB Filmtipset Rotten Tomatoes
