Reviews on Lost In Translation (2003)
Films - Kärlek / Filosofi - added 2011-02-05 kl. 04:37, 1425 visits.
Review
| Reviewed: | 2004-07-24 kl. 20:10 |
| Grade: | G- |
| Shorty: | En medelålders man och en 25-årig fru möts av en slump i Tokyo för att fundera över livet. |
| Advice: | Halvtrög, filosofisk med lite drag. Se om du gillar Scarlett Johansson, annars inte. |
Skådespelaren Bob Harris (spelad av Bil Murray, från bland annat Ghostbusters) är i Tokyo för att vara med japansk spritreklam. Samtidigt är Charlotte i Tokyo, för att hennes man ska fotografera hårprodukter. Mannen är ute och fotar och lämnar Charlotte åt sitt öde på rummet.
Hon får tråkigt, precis som Bob. Först ser de varann i hotellhissen, för de bor nämligen på samma hotell, och sedan i baren.
Bob får fax av sin fru om val hit och val dit - var hon ska lägga hans kläder där hemma, vilken matta de ska ha med mera. Charlotte å andra sidan har en kille som mest är upptagen med sitt jobb.
Bob och Charlotte drar ut på stan, kör lite karaoke och tittar på hotell-tv:n, när Bob inte försöker förstå vad japanarna vill vad han ska göra i reklamen.
Förutom att festa och umgås funderar de även över livet. Detta är en film tagen med en sån där filosofisk blick. Tysta blickar, lite tittande, funderande, begrundande - en sådan film är det här. Men även lite kärlek och liv.
Vidare undrar man för det första varför Charlotte alltid ska dra av sig kjolen så fort hon är på hotellrummet ensam. Filmen börjar med att man får se henne bakifrån liggande på sängen i bara trosorna och t-shirt, där trosorna är ganska genomskinliga. Är det bara för att det ska vara lite porrigt eller?
I den här filmen ägnar man cirka 40 minuter i början till att presentera huvudpersonerna, vad de sysslar med och att de har tråkigt. Frågan är om man inte kunde ha minimerat denna tid något, det är inte hur tråkigt de har man vill se i längden. Kunde de inte ha flytt tillsammans?
Faktum är att de gör flyktuttalanden två gånger, först i början säger Bob att de ska dra ut från baren, ut från hotellet, bort från landet och rymma. Och sen säger Charlotte att han ska stanna i Tokyo med henne så startar de ett jazzband ihop.
Problemet är bara att de här två karaktärerna är alldeles för sansade och lugna. De vågar inte, de tar för stort ansvar. Eller snarare är manuset något fattigt. Ta till exempel scenerna där de är ute och röjer, ibland ser man hur de sitter och snackar med folk vid bord på barer med mera - detta ser mer ut som en dokumentär än en film i detta fall. Vilket betyder fattigt manus - "låt dem festa lite så filmar vi".
Sen det här med japanskan, filmen heter ju förlorad i översättningen på svenska. Vilket kan syfta på att ganska många japaner i den här filmen försöker snacka japanska med dem, trots att de inte kan japanska. Men ska man verkligen tro att ingen av dessa japaner förstår att prata engelska med dessa uppenbara västerlänningar? Känns föga oförståeligt att de babblar japanska rakt på.
Är du sugen på strippklubb dyker det upp en i den här filmen. För plötsligt ska Charlottes kompisar träffas på ett ställe som heter Orange, som visar sig vara en strippklubb. Nakna bröst och bakdelar är det man får se. Men det hjälper inte den här filmen ett dugg.
20 minuter innan filmens slut drar Bob in en för tittaren ganska okänd kvinna i historien för att sedan vakna upp med henne på rummet, och Charlotte knackar givetvis på. Men hon hör bara kvinnan sjunga utifrån och tror att det är affärer. Vad var syftet med detta egentligen?
Mer förvirrande scener är på slutet när Charlotte - återigen - vandrar runt ensam i Tokyo. Ska hon sakna Bob eller vad är meningen?
Eller scenen med den japanska tanten i början som kommer in och vill att han ska bita på hennes strumpbyxor och sedan håller fast honom på golvet. Var hon ett fan av honom eller?
Manusförfattaren och regissören Sofia Coppola vill nog något med den här filmen, men det är svårt att greppa riktigt vad. Två människor möts i Tokyo för att ta bättre tag om sina liv och bli kära i varann?
Scarlett Johansson ser i alla fall snyggare ut i den här filmen än i Girl With A Pearl Earring. Om du vill se henne ta då den här filmen istället. Båda filmerna är ganska degiga, men hon ser i alla fall ganska duglig ut i den här, plus att det finns lite handling att bry sig om - och den utspelar sig i mer nutid. Appropå tjejer är även Charlottes killes vän Kelly ganska snygg (spelad av Anna Faris).
I överlag är det här en ganska halvkass film, för lite drag och för filosofisk och man anar om det saknas manus ibland. Gillar du Scarlett kanske det här kan vara nåt, hon är ju ganska söt, men hon ser så trött ut. Hon behöver mer action än den här sortens filmer. Vi vill se henne ramla av bordet, skrika och slåss lite - komma till uttryck.
Search on IMDB Filmtipset Rotten Tomatoes
