Reviews on Crossroads (1986)
Films - Resa - added 2011-02-05 kl. 04:37, 1554 visits, updated 2013-04-23 kl. 23:27.
Review
| Reviewed: | 2004-11-16 kl. 21:37 |
| Grade: | G- |
| Shorty: | 17-årig grabb letar upp gammal vän till blueskung och de drar ut på en resa. |
| Advice: | Inte Britneys film. Om du gillar blues, annars finns det roligare än denna roadmovie. |
17-åriga grabben Eugenie är galen i blues, främst Robert Johnson, och letar upp en gammal vän till honom på något som liknar ett kombinerat sjukhus och fängelse vid namn Willie Brown. Willie vägrar först erkänna att han är den han är, men Eugenie ger inte upp - främst för att han vill ha den 30:e sången. Robert Johnson sägs ha spelat in 30 låtar, men bara 29 existerar tydligen.
Men så ger Willie en överenskommelse. Om Eugenie får ut honom ur sjukhuset så ska de dra till Mississippi bland annat så ska Eugenie få låten. Eugenie tvekar först, men han kan inte sluta tänka på låten, så han går med på överenskommelsen.
Klockan fem på morgonen drar Eugenie ut Willie ur sjukhuset, och de flyr. Men bara till Memphis, för sen tar pengarna slut. Så de tar lift bakpå en pickup, skaffar en elgitarr till Eugenie i byte mot hans klocka och hittar 17-åriga Frances i ett ödehus.
Sen står de och spelar utanför en bar, tills ägaren kör bort dem. Frances, som har lämnat dem, verkar försöka göra pengar på prostitution. Men när Eugenie försöker stoppa det hela använder hon det till sin fördel och alltihop slutar med att de stjäl karlns bil och pengar.
De övernattar i en lada, och på morgonen har polisen hittat dem, men vill inte ha något trubbel, så de ber dem dra över gränsen till nästa county, vilket de gör. Där tjafsar de runt lite på barer, och Frances lämnar dem mitt i natten, utan Eugenies vetskap. Som om det inte var nog berättar Willie att det inte existerar någon 30:e sång, han ville bara komma ut i friheten igen och tog chansen. Den 30:e sången ska man skapa själv.
Vidare ska de till en vägkorsning där Willie gjorde ett dumt avtal när han själv var 17. Ett avtal med en karl som antagligen ska vara djävulen. Och de får tag på karln, men han river bara avtalet om Eugenie kan spela tillbaka honom i en musiktävling. Vilket han också gör, en tävling mot en glamrockskille, och sen spelar de rockblues när de vunnit. Dagen därefter ska de åka vidare till Chicago, men sen vill Willie att de ska gå skilda vägar, och det skakar Eugenie hand på. Sen är filmen slut.
Det här är inte Britney Spears film (Crossroads, 2002), vilket kanske märks. Dock är den lika risig, om inte värre. Visst, den duger kanske, men om du inte är bluesälskare är det här nog inte någon höjdare. Vad gäller spänningen och behållningen ligger man precis i vattenlinjen och skvalpar. Eugenie och Frances är två klassiska 1980-talskaraktärer, medan Willie är en sur karl.
Men visst, det duger att slötitta på. Men ska du slötitta finns det nog ändå roligare. Att man bara tappar Frances, och att det inte finns en 30:e låt och att de ska gå skilda vägar efter Chicago känns inte som någon vidare handling att hålla i.
Search on IMDB Filmtipset Rotten Tomatoes
