Reviews on Fröken Sverige (2004)
Films - Drama - added 2011-02-05 kl. 04:37, 1349 visits.
Review
| Reviewed: | 2005-04-15 kl. 00:29 |
| Grade: | G- |
| Shorty: | Moa (Alexandra Dahlström) är vegan och ensam i hela världen, trots kompisarna. |
| Advice: | Konfliktfylld, flänging, fjortistjafs, osäkerhet, se den om du gillar Alexandra och konflikter, annars inte. |
Moa (Alexandra Dahlström) är med i ett vegangäng, bor utanför stan i ett litet hus och retar sig på sina föräldrar som har släpat hem en socialfallsgrabb som heter Jens.
Dessutom ställer hon sig på bandmedlemmen Connys sida när det visar sig att han äter hamburgare. Men det får hon inget för. Conny utnyttjar henne bara för att få ett samlag.
Som medlem i vegangänget får hon inte vara sig själv. Hon tillåts inte använda smink och lyssna på favoritartisten Patrik Isaksson gör hon bara i smyg.
Men när Conny ber henne dra inför hela vegangänget går gränsen. Hon rusar förtvivlad hem genom nattmörkret, bara för att stoppas av någon som ropar på hjälp från en WC på stan. På toan sitter André, vilken hon också kärar ner sig i och har samlag med. Men sen avslöjar hon André med en annan kvinna och då är det kört där också.
Moa har då hamnat så långt ner att allt känns hopplöst. Men då får hon kontakt med socialgrabben Jens och det visar sig att han inte alls är en så missbrukande pundare som han vid första anblicken verkade vara...
Den här filmen är fylld med konflikter. Moa tycks inte ha någon riktig vän i hela världen och snart har hon övertygat sig så pass ordentligt om detta att världen snurrar så fort så hon bara dumpar alla nya människor så fort de verkar dåliga.
När det gäller Moa som rolltyp har inte mycket förändrats för Alexandra Dahlström sedan hennes debutfilm Fucking Åmål. Den förvirrade osäkra fjortonårsattityden är kvar, liksom hennes agerande. Nytt är förstås att hon i början häver ur sig några filosofiska rader, helt utan att inse vad hon egentligen säger. Som vegandemonstrant är Moa inte riktigt med i spelet, hon vet inte heller riktigt var hon står i livet.
Vid ett tillfälle har hon hamnat så pass snett att hon står i bara trosor och BH inför en icke-inblandad rörmokare. Och sen när det visar sig att rörmokaren stirrar ner i golvet blir hon tvungen att gå hem och gråta ut för mamma med meningen "Jag har ingen attraktionskraft!". Attraktionskraften är det inget problem med. Moa pendlar mellan minst tre killar, varav två är intresserade av henne. Värre är det med Moa och vad hon egentligen vill.
Varför man döpt filmen till "Fröken Sverige" kan man undra. Är Moa standardtypen för en tjej i Sverige? Förvirrad, osäker och flyr hela tiden på sin cykel? Som film betraktat innehåller den alldeles för mycket muntliga konflikter, man tröttar på allt bråkande. Man vet inte heller vad som är målet med filmen, och det tycks inte manusförfattarna veta heller. Det mål man kan se är att få Moa glad, för på slutet står hon med en snusprilla i mun och ler. Killproblemen har inte löst sig, hon har fortfarande två killar och jagar iväg den ena. Visst, hon har väl löst en del småproblem, men det räcker inte.
Vill man se Alexandra Dahlström och orkar med en konfliktfylld film kan nog det här vara något, annars finns det roligare.
Search on IMDB Filmtipset Rotten Tomatoes
